Inte en själ i Sjöbo vill söka upp olagliga och naturgiftiga uppställningsområden för personbilar. Men det är någras dröm att bevista en kyrkogård för rostiga bilar. Alla återblickande ägare fantiserar om tiden, då de stora och bränsletörstiga odjuren presenterades. På den skandinaviska marknaden var nord amerikanska märken tongivande. Det är kvarlevorna från dessa bilmärken, som lockar gäster till rikets 2 godkända kyrkogårdar för veteran fordon. Att få observera ett föråldrat glänsande muskelpaket rullande i verkligheten är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon existerar en hel drös av äkta original från fantastiska skapelser. En promenad ibland dessa rariteter, är att vara barn på nytt och är inget man glömmer i första taget. Det är inte väsentligt att tänka på överhängande miljöbryderier med nutidens äldre personbilar. Endast trivas av de mulliga formerna som aldrig kommer tillbaka.
Inte någon lagenlig gravplats för gamla fordon förekommer i dag i Sjöbo
Det finns otaliga samlingsplatser för uttjänta bilar i landet. Men blott två är legitimerade av ortens miljöbyrå som varaktiga bilkyrkogårdar för trafikanter från Sjöbo. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen människor årsvis. Fastän ett myndighets fastställande om tömmande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens värde för stället och omhuldas följaktligen på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till etablering av attraktion. Här startades en skrotningsfirma under 1950-talet. Försäljning av beg. delar höll på till åttio-talet då verksamheten upplöstes. Vraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen olika fordonsmärken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att promenera omkring och beskåda de äldre sevärdheterna. Sorgligt nog har dessa vistelser inneburit minskade personbilar. Framför allt har Volvo Pv-444 varit frestande för skövlare. Enbart dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska ses som sevärdhet eller klimatförödelse har diskuterats av klimatkommissionen. Numera klassificeras skrotbil, som klimatskadligt avfall. Men så gamla vrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
En bilkyrkogård välsignas medan ett dumpat vrak i Vännäs förbannas
När man tittar på en illegitim uppsamlingsplats med uttjänta bilar från Vännäs är det är inte underligt, att en påhälsning på en gravplats för gamla fordon medför en tillbakablickande av sällan känt slag.
Ingen turistattraktion i Vingåker kan tävla mot landets kända bilkyrkogårdar
Den fordonsinnehavare från Vingåker som vill vara med om en tillbakablickande resa i bilhistorien skall gästa en kyrkogård för rostiga bilar, som är motsatt till en olaglig uppställningsplats med kasserade personbilar.
Hot förekommer för lagstridig kyrkogård med rostiga bilar i Sjöbo
Ingen i Sjöbo kommer emellertid att kunna betrakta fordon från de mest kända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och tillsyn, då ägarna tog beslutet att dölja bilen på detta sluga sätt. Och Värmland har det förekommit osynliga lockelse. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes omgående under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i riket. Det är överraskande hur uselt dessa ihopsamlingsområden är utvalda. Att observera sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitplatser. Försakelsen på ingripanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till landets två i särklass högättade och legala bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.