När man ser en illegitim uppställningsställe med skrotbilar från Åsa är det är inte egendomligt, att ett besök på en kyrkogård för rostiga bilar innebär en återblickande av sällan känt slag. De rostangripna skrothögarna från bilar på andra sidan av Atlanten får en att komma ihåg om en tidsperiod som många inte upplevt, men antagligen fantiserar om. Men perioden för dylika uppkäftiga personbilar är slut. Villkoren för klimat och bilförbrukning har fullkomligt förändrats, även på den nord amerikanska handeln.
Massiva men ofattbart eleganta muskelknippen är i det förflutna. Och det är dessa hågkomsterna eller fantasier som upplivas hos en glödande gäst. Att påträffa rostangripna kvarlevor efter en alldaglig form fråntar inte åsikten om en design som inte någon gång kommer i retur. Till följd av de många årliga besökarna har 2 gravplatser för gamla fordon i Ryd och Årjäng lyckats få bestående tillstånd för aktiviteten. Ortens ackumulerade inkomster från dessa får också en nitisk klimatsjäl att fundera.
Ingen miljöivrare på bilskrot accepterar byte av hjullager i Fjärås av Audi A8
Det föreligger inget betänklighet på bilskrot i Fjärås om att utbytet av ett defekt hjullager i Audi A8 utökar dennes fullständiga ålder. Och det är ju målsättningen, som ett kontinuerligt skötsel siktar mot. Men är det en förståndig agenda? Därom råder uppenbara oenigheter.
Klimatarbetet i Agnesberg backar på bilskrot genom byte av hjulnav i Audi-A6
Det existerar en del uppfattningar på bilskrot i Agnesberg om en bils verkliga långvarighet. Att reparera hjulnav i Audi-A6 ändrar inte ägarens val att se till att behålla bilen i bra skick så länge det bara går.
Men på nåt ställe har diskussionen varit högljudda. Att söka medgivande för en etablering är emellertid förgäves. illegala uppställningsområde, som klimatmässigt kan jämställas med gravplatser för gamla fordon med uttjänta bilar, är ett tilltagande besvär, som verkar vara komplicerat att slåss mot.
Ingen tillåten kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Åsa
Det existerar många uppställningsplatser för skrotade bilar i Sverige. Men enbart två är auktoriserade av traktens klimatkontor som permanenta bilkyrkogårdar för resande från Åsa. Dessa kända områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals märken från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 människor varje år.
Trots ett kommunalt fastställande om elimination av alla fordon, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett bevis på besöksverksamhetens roll för stället och värnas således på ultimata sätt av samhället. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan stöd till etablering av attraktion. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Säljande av brukade reservdelar pågick till 80-talet då bilskroten lades ned. Bilvraken blev kvarlämnade efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen annorlunda bilmärken från 30-50-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav privat personer att knalla runt och betrakta de förlegade klenoderna.
Sorgligt nog har dessa påhälsningar inneburit minskade fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit lockande för kriminella. Bara dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som turistattraktion eller klimatförstörelse har diskuterats av klimatutskottet. Nuförtiden bedöms en utjänad bil, som klimatvådligt restprodukt. Men så föråldrade fordonsvrak har självrensats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Risk finns för förbjuden kyrkogård med rostiga bilar i Åsa
Ingen i Åsa kommer dock att kunna se objekt från de mest kända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 personbilar fram ur en myr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då fordonsägarna beslöt att begrava bilen på detta sluga vis.
Och Värmland har det förekommit dolda besöksmål. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsområden är valda.
Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Trafikverkets är påfallande. Det handlar solklart om uppställningsställen. Avsaknaden på ingripanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och sporrar till många bedrägerier. En ära måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och legitima gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.