Gravplatser för gamla fordon betraktas som värd att minnas eller miljömisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga uppställningsplatser i Lindome för äldre rostiga bilar. Men några av Västra Götalands mest kända har likväl förvandlas till mycket stora och vinstgivande dragplåster. Däribland massor av gamla vrak kan man finna några bilmodeller som följt med till sista vilan. Att beskåda äldre fordonsmodeller är också en fröjd för en återblickande fordonsinnehavare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som ger störst upplevelse. Under den eran utformades de rundaste strukturerna ett bil någonsin skådat. Och den här upplevelsen från de här ålderstigna dyrbarheter kan man skönja på en värmländsk bilkyrkogård.
Inte någon legal kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Lindome
Det existerar flera uppställningsplatser för uttjänade fordon i landet. Men blott två är certifierade av regionens klimatbyrå som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Lindome. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 individer varje år. Trots ett kommunalt fastställande om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens roll för orten och vårdas följaktligen på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft samma hjälp till upprättande av attraktion. Här skapades en bilskrot under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. bildelar pågick till 1980-talet då bilskroten lades ned. Skrotbilarna blev stående kvar efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Cirka tusen skilda fordonsmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät gemene man att vandra runt och se på de förlegade sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa besök inneburit färre fordon. Speciellt har Vw bubblor varit omtyckta för skövlare. Bara stolar har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland ska betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har diskuterats av miljönämnden. Idag rangordnas bilvrak, som miljöfarligt restprodukt. Men så föråldrade fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.
Fara finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Lindome
Ingen i Lindome kommer dock att kunna observera personbilar från de mest kända illegala bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då ägarna bestämde sig att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes hastigt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i riket. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa uppställningsområden är valda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på åtgärder från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagenliga bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.