Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som kulturminnen eller miljötragedi beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Kållered för gamla kasserade personbilar.
Men några av rikets mest välkända har dock omvandlas till enorma och inkomstbringande attraktioner. Kring flera av skrotbilarna kan man finna några bilmodeller som följt med till sista vilan. Att betrakta ålderstigna fordonsmodeller är likaså ett behag för en nostalgisk bilinnehavare. Men det är amerikanska bilarna från mitten av 1900-talet som skänker störst upplevelse.
På den tiden tillverkades de vackraste formerna ett personbil någonsin besuttit. Och de gamla intrycken från alla dessa föråldrade dyrbarheter kan man urskilja på en värmländsk bilkyrkogård.
Ingen lovlig kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Kållered
Det finns massa ihopsamlingsområden för uttjänta bilvrak i Sverige. Men enbart ett par är certifierade av lokalsamhällets miljökontor som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Kållered. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årligen. Även fast ett departements fastställande om avlägsnande av alla personbilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för platsen och värnas därför på bästa vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma assistans till upprättande av attraktion.
Här skapades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bilreservdelar pågick till 1980-talet då skroten upphörde. Skrotbilarna blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av skrotbilarna, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav privat personer att gå omkring och beskåda de föråldrade rariteterna.
Olyckligtvis har dessa påhälsningar medfört färre personbilar. Särskilt har Volkswagen-bussar varit frestande för plundrare. Enbart dörrar och huv har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller klimatförödelse har avhandlas av klimatnämnden. Idag bedöms en utjänad bil, som miljöfarligt avfall. Men så föråldrade vrak har självrensats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Risk finns för illegal kyrkogård eller bilskrot för rostiga bilar i Kållered
Ingen i Kållered kommer emellertid att kunna beskåda bilar från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen anträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och tillsyn, då fordonsägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta listiga sätt. Och Värmland har haft osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet.
Där hittade man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera finner man helt andra förbjudna gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Och det är förvånande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan övervakning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på handlanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.