Samlingsområden i Järfälla för bilar är strängt olagliga. Men inte de 2 nuförtiden auktoriserade och populära gravplatserna för antika bilar i Ryd och Årjäng. Några nya kommer emellertid aldrig att bildas åter. Miljövårdsverkets bilskrots-föreskrift att göra sig av med personbilen med recycling gör att gravplatser för bilar kommer att försvinna. De befintliga har med tiden fått klimatavdelningarnas godkännande att dra in inkomster till orterna. Ett stort antal begeistrade fordonsinnehavare åker till de isolerade platserna årsvis. Med sådant konklusion veknar också den mest skrikande miljöeldsjälen. Det är tur för flertalet beundrare. Rövare och vandaler sjunker emellertid beståndet. Det är framför allt jänkarna som tilldrar det främsta intresset. De bulliga formerna från dessa åkdon saknar jämförande. På den tiden skapades bilarna av konstruktörer, som inte behövde grubbla på tyngder eller bränsleekonomi. Det är enbart en dröm att förvänta sig en ny Ford Thunderbird eller någon annan efterapning av dessa tjusiga utformade muskelpaket ska återuppbyggas.
Inte någon laglig kyrkogård för rostiga bilar finns i dag i Järfälla
Det finns många ihopsamlingsplatser för uttjänta bilvrak i landet. Men enbart två är auktoriserade av områdets klimatbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Järfälla. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen människor årsvis. Fastän ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla fordon, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksnäringens roll för platsen och skyddas därför på ultimata vis av den lokala förvaltningen.
Årjängs stolthet i Båtnäs har inte fått samma hjälp till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Säljande av brukade delar fortgick till åttio-talet då verksamheten lades ned. De uttjänta fordonen blev orörda efter viss omhändertagande av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Ungefär tusen skilda fordonsmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav vanligt folk att promenera omkring och se på de ålderstigna sevärdheterna.
Tyvärr har dessa besök inneburit minskade bilar. Först och främst har Volvo Pv-444 varit lockande för tjuvar. Endast fälgar med däck har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall ses som turistattraktion eller miljöförstörelse har argumenterats av klimatutskottet. Numera rangordnas ett uttjänt fordon, som klimatgiftigt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självsanerats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Fara förekommer för illegitim kyrkogård för rostiga bilar i Järfälla
Ingen i Järfälla kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 personbilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och tillsyn, då bilinnehavarna bestämde sig att dölja fordonet på detta smarta vis. Och Värmland har haft osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och fylldes med vatten kvickt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla.
Miljövårdsverket tillstyrker ingen bilkyrkogård i Staffanstorp
Den ägare från Staffanstorp som vill känna en återblickande tripp i fordonshistorien bör gästa en gravplats för gamla fordon, som är motsatsen till en lagstridig uppställningsplats med rostiga bilar.
Besökare från Smålandsstenar återkommer till bilkyrkogården
Förbjudna uppställningsutrymme med skrotbilar i Smålandsstenar motarbetas av myndigheterna. Men 2 gravplatser för gamla fordon i Småland och Värmland finns kvar till följd av den väldiga avkastningen till samhällets penningkista.
Nu för tiden hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan granskning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar solklart om transitområden. Bristen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste likväl lämnas till landets 2 i särklass högättade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.